Jag sa upp mig

För ett år sedan sade jag upp mig. Idag är jag egen företagare och är den som planerar, organiserar och utför arbetsuppgifterna. Jag är ytterst ansvarig för hur jag har det på jobbet. På arbetsplatsen jag lämnade, Sofiahuset i Jönköping, hade jag en bra arbetsmiljö. Erfarenheterna därifrån tar jag med mig när jag  föreläser om vikten att ta hand om sig själv.

Idag är det exakt ett år sedan jag sade upp mig. Efter elva års anställning lämnade jag in blanketten om avsked på egen begäran till min chef. Det fanns ingen dramatik i detta, det var ett noga genomtänkt beslut och min chef var informerad sedan en tid tillbaka men för mig var det ett stort steg.

Året som gått har varit spännande, omtumlande, lärorikt, roligt, osäkert och utmanande. Jag har prövats i mitt självledarskap. Jag har tvingats ut ur min bekvämlighetszon, jag har strävat efter att leva som jag lär vad gäller stress och återhämtning och samtidigt ställts inför nyföretagarens villkor – frihet, eget ansvar, osäkerhet, prissättning, skatteregler, marknadsföring, nätverksbygge, skapa varumärke….

Jag har insett att saker och ting tar tid – betydligt längre tid än jag förutsett. Jag har lärt mig vikten av att fira framgångar och att ta hjälp av släkt, vänner, bekanta och nya kontakter. Jag har dagar då jag fullständigt litar på min kapacitet och kompetens och jag har dagar då jag totalt tappat tilliten till mig själv och mina projekt. Jag upplever att mitt liv det här året har haft ett innehåll med ett större lugn och samtidigt en högre intensitet. Jag har tvingats försona mig med att jag inte behärskar allt jag tänker att jag borde behärska, jag har blivit mer barmhärtig mot mig själv och utmanar dagligen mina egna prestationskrav. Det har minst sagt varit ett utvecklande år.

Att utvecklas, att lära sig nya saker och växa som människa är en allmänmänsklig längtan och drift. Efter tio år på samma arbetsplats upplevde jag att möjligheterna till utveckling av mina arbetsuppgifter var begränsade. Det var en av anledningarna till att jag vid sidan av jobbet började utbildningen till stresspedagog på Sverigehälsan. 

Mina nya kunskaper om stress och återhämtning stämde väl med mitt jobb som hyresskuldsrådgivare och även i mitt uppdrag som arbetsgruppens hälsoinspiratör. Att vägleda människor i ekonomisk utsatthet innebär att möta människor i stress – möjligheten till återhämtning är svår att finna med ett hot om vräkning. Till hälsoinspiratörens verktygslåda, som redan innehöll tips om motionsformer, förbättrad sömn och hälsosam kost, kunde jag nu lägga övningar för bättre andning, avslappning och information om vikten av återhämtning. Saken var bara den att jag insåg att mina nya kunskaper kunde användas i så många fler sammanhang. Jag blev inspirerad att pröva nya vägar. Därför sade jag upp mig.

Att jag lämnade en trygg kommunal anställning berodde inte på brister i arbetsmiljön, dålig chef eller tråkiga arbetskamrater – tvärtom! Jag har haft en fantastiskt bra arbetsmiljö, bra chefer och mina arbetskamrater har varit roliga och omtänksamma. Ett par av saker jag brukar lyfta fram när jag lovprisat min arbetsplats är de gemensamma, mobilfria fikapauserna och säkerhetstänket. Fikapauserna för att det numera verkar vara så ovanligt att människor ger varandra mobilfri uppmärksamhet och för att det i den gemensamma värdegrunden finns uttalat att vi ska hjälpa varandra till återhämtning genom att hålla på rasterna. Säkerhetstänket för att det ger en trygghet under arbetsdagen och för att det förutsätter och förstärker tilliten till varandra.

Jag är glad att jag har erfarenhet av en arbetsplats med bra arbetsmiljöarbete. Det finns alltför många som mår dåligt på sina jobb på grund av att arbetsgivaren inte fullgör sitt ansvar. Det finns också många som mår dåligt för att arbetskamraterna inte tar sitt ansvar för sin del av arbetsmiljöarbetet.

Vi har ansvar för vår egen hälsa och vårt mående. Vi är varandras arbetsmiljö. Jag ska vara utsövd, ha energi och hyfsat gott humör när jag kommer till jobbet. Är det någonting som inte fungerar för mig och det rör eller påverkar mitt arbete ska jag meddela min arbetsledare det. Tycker jag någonting är fel och behöver ändras ska jag inte bara ta upp det vid fikabordet utan även använda mig av de forum som finns för att ta upp sådana frågor. Arbetsplatsen vinner på att vi diskuterar vår arbetsmiljö på arbetsplatsträffen, att vi förbereder oss inför medarbetarsamtal, att vi engagerar oss inför skyddsrond och svarar uppriktigt på medarbetarenkäter.

En bra arbetsmiljö kräver att vi samarbetar. När jag för elva år sedan började på Sofiahuset imponerades jag av det goda arbetsklimatet – respekten för varandras arbete, öppenheten för varandras arbetssituation och självklarheten i att ge och ta emot hjälp av varandra. Jag fick förklarat att arbetsgruppen lagt ner mycket tid och arbete på att få fram en gemensam värdegrund. Jag är tacksam över att jag fått ta del av utdelningen från den investeringen.

En del av föreläsningen ”Ta hand om dig!” tar upp ansvaret som arbetsgivaren och vi själva har för att vi ska må bra. Föreläsningen vänder sig till såväl företag, offentliga arbetsgivare som värdeburna organisationer. Välkommen att kontakta mig för bokning!